Klockan slog kvart i nio, jag står i hallen med kläderna på. Men kan inte bestämma mig, men tillslut öppnade jag dörren och klev ut på den tomma gatan. En taxi stannar bredvid mig och frågar om jag vill ha lift. Jag hoppar

in och ber han köra till den nedlagda gruvan, chauffören nickar och trycker ner gaspedalen.

Snart är vi framme och jag betalar och kliver av. Allt är tyst utom taxibilens stilla brummande som långsamt dör ut.

Jag står en stund och tycks vänta på att någon ska komma men sedan tar jag mod till mig och går in i den mörka skogen. Plötsligt ser jag ett ljus, och en tåg rusar igenom träden och rakt i mot mig, jag skriker sluter ögonen och väntar på smärtan som aldrig kommer. Jag tittar bakåt mot tåget som kört rakt igenom mig, det har krockat och spöklik bå eld lyser upp träden. Men den är inte varm, som luft. Människor ligger på marken, stilla och döda.

Jag rör vid en kvinnas hand för att kunna kolla hennes puls men min hand känner bara det fuktiga gräset.

Mitt hjärta hoppar över ett slag när jag förstår att de är spöken. En flicka sitter lutad mot en av vagnarna,

hon har mörkt lockigt hår blek hy, och lysande gröna ögon. Jag känner en ilning längs ryggraden när jag

ser att det är flickan från artikeln.

Tåget och elden stannar och det är bara vi som rör oss, jag tar ett steg framåt osäker vad man säger till ett

spöke. Jag ser hur hennes läppar rör sig. Tåget bleknar bort och hon tar några steg framåt.

-Du är rädd,  säger hon med kall röst

-Är du Ella Stew.. börjar jag men hon avbryter mig

-Jag är Ella Stewert, och du ska hjälpa mig,  börjar hon.

-Min familj är försvunnen, mina föräldrar är sedan länge försvunna men innan jag kan få frid så måste du hjälpa mig att hitta min bror, Sam Stewert. Vi bråkade innan olyckan och jag måste bli sams med honom innan jag..går vidare. Fortsätter hon och sen försvinner hon och jag står ensam kvar.