1. Ska jag ha en till historia på bloggen (har skrivit klart Ella Stewert)?

2. Mer bilder på simmar från min studio eller färre?

3. Märks det att jag stavar mycket bättre nu?

4. Vad borde jag ha mer på bloggen och vad borde jag ha mindre av?

5. Vad borde jag ha , frågestund eller tävling eller både och?

Från min studio till min blogg

Kläningen kommer ifrån Store

Hej,

Idag kom första kapitlet av min ny historia som ni kanske vet, och ni verkar gilla den! Men ialla fall så är jag

 med mysimspages tävling som ni hittar här om ni vill delta, men här kommer mina bidrag.

 Temat kärlek

 Temat natur

Temat roligt

En bild som du är nöjld med

Goda nyheter!

På söndag (imorgon) klockan 18.00 så läggs det första kapitlet av Ella Stewert. Det kommer att komma varje söndag samma tid. Jag har gjort tidsinställda inlägg så ni kan vara säker på att de kommer!

Jag har (nästan) skrivit klart den, men redan lagt ut de första delarna på bloggen! Men huvudpersonen är Nora Hed mn bor med hennes pojkvän Aron i Sunst Vally. Mer får ni veta sen ;)

Kommentera gärna vad DU tycker!

Jag vaknar med ett ryck, jag är helt kallsvettig över hela kroppen. Solen lyser in genom mitt fönster och klockan

visar fem i nio. Svärande så stiger jag upp ur sängen och direkt in i badrummet. Mitt jobb började halv nio, så

nu spelade det egentigen nästan ingen roll hur sent jag kom.

Jag kunde för min inre syn se min chef framför mig, hennes svarta stickande ögon, och de lockiga spretande håret. Hennes rödmålade mun röde sig, men inget ljud kom ur den, ialla fall inget som var viktigt. När jag klivit ur duchen och satt mig vid bordet för att dricka kaffe så ringer mobilen. Jag suckar och sträcker mig efter den. Med ännu en suck så ser jag att den är min chef Åsa. Jag svarar

-Du är nästan en timme sen, och det är andra gången den här vecka och… Åsas gäla och skrikande röst kommer ut ur mobilen och jag är tvungen att hålla den långt ifrån örat.

-Ja, men jag är sjuk Åsa, jätte förkyld faktiskt! jag hittar på lögnen i desperation, bara för att slippa att gå till jobbet eller att måste höra på Åsas gnäll om de här hela den kommande dagen och hela nästa vecka.

-Men varför har du inte ringt tidigare? fnyser Åsa surt fra

-Jag vaknade nyss, svarar jag snabbt

-Jasså men… börjar Åsa igen men då har jag redan lagt på

Jag häller upp en stor kopp kaffe till och slår upp första sidan i morgontidningen, och börjar fundera vad jag ska hitta på den här lediga dag. Men inget dycker upp i mitt morgonslöa huvud så jag bestämmer mig för att bara ta en morgonpromenad. Jag tar på mig mina nya höst skor och den gamla röda kappan. Jag låser huset och börjar gå ner för de fyra trapporna för att komma till dörren. Jag öppnar dörren och börjar gå, det är en varm höstmorgon men det är fint ute. Jag går omedvetet i riktning mot parken.

  När jag kommer dit så sätter jag mig på en av park bänkarna och pustar ut, jag njuter av synen av den nyvaknade staden och ska just gå när en ung kvinna plötsligt sätter sig bredvid mig. Jag känner hennes hand i min ficka, och sen ställer hon sig upp igen och går raskt iväg. Jag sitter som förstelnad. Jag undrar om det var min mobil eller plånbok hon ville ut men när jag stoppar ner handen i fickan så ligger det en liten lapp där. Jag tar upp den ur fickan och väklar ut den. Papperet är vikt många gånger och är ganska smutsigt men till sist så får jag upp det och kan läsa det. Mina ögon den lilla lappen men det ända som står på den är: Tågbanan 21.00

Ofrivilligt får jag en kall rysning över hela ryggen, och med de kom tanken att jag måste ta mig dit. Tågbanan var nedlagd och längesedan riven efter en olycka med mer visste jag inte utom att den hade legat nästan brevid den gamla gruvan.Jag går med raska steg hemåt med tankar på lunch, men i i bakgrunden fanns bilden av den gamma gruvan.

Väl hemma så tog jag ett äpple och satte mig framför datorn, och sökte på Sunset Vally tågbanan olycka. En artikel kom upp som första alternativ, från Aftonbladet. Rubriken löd Tolv personer omkom i tågolycka det fanns en bild på en flicka, kanske 14 år. Mörkt lockigt hår, och blek hy. Hon hade tydligen dött i olyckan, det enda barnet. Jag slarv läste igenom texten i jakt efter mer information flickan.

  Ella Stewert var bara en av de tolv personerna som dog i tågkrocken, men de enda barnet. Vart hennes föräldrar var är oklart, hon reste ensam och ingen familj har hittats...

Jag slutade läsa när jag hörde att de plingade på dörren, jag set mig ofrivillig bort från skärmen och gick för att öppna dörren. Där stod en man  med lysand blåa ögon och ett blänande vitt leende.

-Hej Zack, sa jag en aning förvånat. Zack är min pojkvän, men jag trodde han var på ett viktigt affärsmöte i Bridgetport.

-Hej Sötnos svarande han

-Var inte du i något viktigt möte? Frågar jag medans jag släpper in honom

-Inställt, svara han kort och en skugga drar över hans ansikte

-  Jag har sålt lägenheten, utbrister han plötsligt

- Får jag bo hos dig?

-Så klart! Säger jag och en rodnad sprider sig över ansiktet, och jag ger honom en kram.