Nu blir den en ny novell på bloggen, min kommpis ALVAS idee! Jag vet inte hur länge den komer att hålla på men    

     ett ta i allafall. Hoppas ni gillar den och kommentera gärna!

Kapitell 1 

Plötsligt börjar min telifon att pipa, jag fiskar upp den ur fikan och ser att det är Nicoll. Jag svarar genast.

 - Hej syrran! Wahts up? Frågar jag

 - Mats har FRIAT skriker hon i luren,, ha gjord det igår! Mats var Nicolls pojkvän, men jag hade aldrigt träffat          

 honom men tyckte ändå att det var lite tidigt.  Men jag sa ändå grattis, och lät glad.

 - Jag undrar bara om du inte vill komma över med lillan? Frågade Nicoll, hon fick det låta så enkelt. Hon bodde          

 på andra sidan stan, och det tog drygt 30 minuter att komma dit men jag tackade ändå ja.

Innan jag la på luren så hann Nicoll fråga hur det var med Jens min förre kille och Megans pappa. 

 Jag stelnade    

  till han hade flyttat ut för längesen men Nicoll visste inte. Jag la på, orkade inte svara.

Jag kramde om Megan, han kramde mig tillbaka och jag började packa. Jag skulle nog få sova i gästrummet.

 Taxin kom en kvart försenad men väl i så gick det snabbare än vad jag minns, Megan sommnade.

När vi väl var framme så blev jag glatt överraskad! Huset var ny renoverat och så vackrare än någonsin, jag 

kunde skymta en pol bakom huset och längtade tills jag fick ta mig ett dopp. Jag gick upp på altanen och 

knackade. Nicoll öppnade jag vi kramdes.

Jag berättade allt som hade hänt om Jens, och hon allt om Mats. Vi prade hur länge som helst, och jag är så glad  

att träffa min syster. Jag hade glömt hur roligt vi brukad eha. Plötsligt smällde det  det i dörren och Nicoll sa att 

Mats hade kommit hem. Jag var spänd att se hur han såg ut.

Jag flämtade ofrivilligt till, Mats var inte som Nicolls andra killar inte nån hårdig från krogen med jetskägg, eller

en slank raggare, utan han var snygg. Jag kan inte förklara känslan men jag tror jag har blivit blixtförälskad.

     - Älsklig det här är Mira min syster. Mats hälsar, jag står som förstenad, och bara stirrar på honom. Han skakar   

lätt min hand och våra blickar möts.

Massor av fjärilar blossar upp i magen vid hans beröring. Mitt hjärta dunkar snabbare. Om det här 

här är kärlek så har jag aldrig varit kär i hela mitt liv...

Vad tycker ni? värt att fortsätta på?